Ett nytt försök

Det slog mig precis att jag inte varit inne på den här bloggen på flera, flera månader, även om jag tänkt på den några gånger och sagt till mig själv att jag ska börja skriva igen. Det har bara inte blivit av, men nu tänkte jag försöka damma av den igen och se hur länge det håller.

Att sammanfatta allt som hänt i mitt liv sedan sist (maj 2011 tror jag...?) skulle ta en smärre evighet, så jag nöjer mig helt enkelt med höjdpunkterna:
27 augusti är ett datum jag för alltid bär med mig, inte bara i hjärtat utan också runt mitt finger. Det är datumet då jag och Mattias bestämde oss för att visa alla det vi vetat länge, att det är vi för alltid, genom att förlova oss. Det var en fantastisk kväll på Malta, bara vi två på en klippstrand i solnedgången, helt perfekt.

12 september är ett annat stort datum, nämligen då jag började mitt första jobb som har relation till min utbildning: som acceptanstestare på H&M. Att jobba på H&M har länge varit en dröm, men jag har alltid trott att det inte var möjligt eftersom ryktet säger att konkurrensen om jobben där är stenhård. Men så ringde telefonen den där tisdagen juli (eller okej, jag missade samtalet och fick ringa upp dagen efter...) och jag blev helt plötsligt erbjuden min dröm. Nu lever jag den och det känns som det mest naturliga i världen, jag trivs som fisken i vattnet!

4 december hände nåt jag för två år sen aldrig hade trott skulle ske, vi blev Stockholmare. Jag, som alltid sagt att Stockholm är för stort, för opersonligt och för stressigt och att jag aldrig skulle flytta hit gjorde helt plötsligt en helomvändning. Idag trivs jag lika bra i huvudstaden som på jobbet och ser staden på ett helt annat sätt än tidigare. Jag tänker dock inte sticka under stolen med att det är skönt att komma tillbaka hem till Sandviken ibland, också det på ett helt annat sätt än tidigare.

Nu kanske det låter som att mitt liv bara går från klarhet till klarhet, men det ska ju självklart hållas på en lagom nivå, så för att jämna ut det hela lämnade min käre sambo mig i mitten av januari för att resa jorden runt. 100 dagar skulle de vara borta och det kändes som en oändligt lång tid, men hux flux blev det april och nu står han på Arlanda om mindre än en månad. Det har gått över förväntan, jag har sysselsatt mig med träning och åter träning vilket gjort att dagarna gått fort, även om det självklart funnits dagar då jag förbannat den som uppfann flygplanet eller den som upptäckte alla världsdelar långt långt borta.

Nu blev det en novell här men det blir väl så när det är nästintill ett år mellan uppdateringarna.
Må så gott mina vänner så hörs vi, förhoppningsvis innan årets slut
/a.

What a man

Idag har vi varit och köpt en frack till Mattias, det vankas nämligen vårbal här i stan den 21:a maj. Han var himla stilig må jag säga, det är ju inte varje dag han har sånt på sig och senast var nog på studentbalen -06.
Själv ska jag damma av min gamla klänning som jag hade på balen jag gick på i ettan på gymnasiet, en härlig mörklila skapelse.

Nu ska jag bara komma på nåt roligt att göra med håret, för jag ska fixa det själv. Några förslag?

Jag saknar modemets tid

Ibland önskar jag att vi hade samma deal på Internet som när man precis hade börjat använda det, att man betalade för hur mycket man surfade och att det var halva priset efter kl 18. Det skulle kanske göra att man inte slösurfade så grönjävligt istället för att plugga på dagarna!

/Hemtentande tjej

Musiknostalgi

När jag stod och diskade nyss började jag sjunga på en gammal låt, men jag kom först knappt ihåg vad den heter eller vem det var som sjöng. Efter ett tag kom jag dock på att det var den gamla godingen Because we want to med Billie Piper, och när jag lyssnade på introt på Youtube var jag tillbaka på skoldiscon i aulan på Jernvallsskolan. Tippar på att jag gick i fyran eller femman då, den kanske till och med spelades på det discot då jag och Peggy gick klädda i exakt likadana klänningar med spagettiband i den underbara färgen orange! Det var tider det!


Kommer ni ihåg den?

Jag vill men kan inte sova

Hela den här veckan har nätterna varit jobbiga, jag har drömt mardrömmar och trott att det var någon/något i vårt sovrum. Mattias har vaknat flera gånger av att jag skrikit "Det är nån häär" och ryckt tag i honom. Naturligtvis har det inte varit någon där, men jag har ändå inte kunnat somna om utan legat och toksvettats och spejat som en paranoid tant ut i mörkret. Inatt drömde jag om mördare och mordbrännare och har därför även denna natt legat sjöblöt av svett och inte vågat somna om under större delen av natten. Det leder ju naturligtvis till att jag går runt som en levande död idag, trött som ett djur och med halsont som grädde på moset, härligt eller hur?

Hey I made it!

Herregud säger jag bara, herregud. För ungefär en timme sen kom jag hem från orienteringen. Jag och kusin Annica åkte nånstans utanför Huddinge där det till våran förvåning (och bestörtning) var nollgradigt och SNÖ. Det hade faktiskt snöat så pass mycket att det var helt vitt på marken och träden var vita. Snön skrämde dock inte oss,  vi gav oss ut och sprang en riktigt svår bana i en terräng som i princip enbart bestod av hemska höjdkurvor och branter! Fötterna vrickades åt höger och vänster mest hela tiden, men själva orienteringen gick bra! Riktigt bra måste jag faktiskt säga, och jag är stolt över mig själv. Vår bana var bara 4 km men jag är ändå sjukligt trött, så nu ska jag krypa ner i sängen fort som attan!

Med karta och kompass

Om några timmar är det dags, då ska jag ge mig ut i skogen och orientera för första gången på 10 år! Egentligen kan man nog säga att det är 12 år sedan jag orienterade sist eftersom jag 2001 endast sprang en lätt direktbana på O-ringen i Märsta...det räknas alltså knappt.

Jag har ungefär 5 veckor att fräscha upp orienteringskunskaperna på innan det är dags för eldprovet: Julkola!
För er som inte vet vad det är eller inte orkar trycka på länken kan jag berätta att det är en orienteringsbudkavle (stafett) i Finland. Ja ni hör ju hur det låter..Finland! Jag, Linnéa och våra två kusiner har i alla fall anmält ett lag och det är väl även tänkt att vi ska ta oss runt på en någonsånär okej tid och helst utan brutna ben.

Återkommer (förhoppningsvis i alla fall, om jag inte irrar bort mig i Stockholmsskogen) med recension av kvällens orienteringspass.

We we we so excited!

Så var Valborg över för denna gång, och det känns kan jag säga. Herregud, sliten är bara förnamnet idag men det är det värt för vi har haft så grymt kul hela helgen! Emma Lu har varit på besök från Linköping vilket var efterlängtat eftersom vi inte setts sen i London i januari.

Kvalborg spenderade vi tillsammans med massa andra i Triangeln där vi grillade och umgicks, för att sedan gå vidare till Norrlands och svänga våra lurviga. Dock var vi kloka nog att inse att det faktiskt fanns en morgondag som krävde viss pigghet, så vi kastade in skjortan runt 01.

Några bilder som speglar kvällen rätt bra, eller i alla fall promenaden till Norrlands..


Själva Valborg inleddes med uppstigning strax efter åtta och sedan en rejäl frukost för att skapa en stadig grund för dagen. Emma och Mattias knäckte första ölen där vid kvart i nio, men själv var jag förnuftig och väntade...till kvart i tio.

Efter några timmars häng i Ekoparken introducerades Emma Lu in i champagnevaskandets värld för en dag, vilket hon gav betyget fem toast av fem möjliga, inte illa!

Såhär glad var Emma!

 

Skulle jag skriva om allt som hänt de senaste två dagarna blev det en novell, så den här sammanfattningen får duga!

Med det säger jag tack och god natt för denna gång!


Det har sina fördelar ibland

Ofta är jag ganska less på att inte ha ett fast heltidsjobb dit jag kan gå mellan 8 och 5 på vardagarna. Men så finns det vissa dagar då jag är så oerhört glad att jag har så pass mycket fritid som jag har. Imorgon är en sådan dag, för då gifter sig prins William med sin Kate och jag kommer att sitta bänkad framför tv:n från klockan 10 på förmiddagen. Rojalist som jag är tycker jag såklart att det är årets happening, precis som Victoria och Daniels bröllop var förra årets.
Åh jag kommer nog gråta en skvätt, för det är ju så fint med bröllop.

September på Berns

Jag sitter hos syrran i Stockholm och har precis ätit, nu ska vi snart göra oss klara för att åka iväg till Berns och gå på September. Det var min påskpresent från Linnéa, hon kan det där hon!
Hoppas bara att jag hinner med sista tåget hem för imorgon ska jag och slinga håret i Uppsala klockan 10. Ska bli riktigt skönt att bli av med min hemska utväxt!

Adios amigos

26 april 2011

Tillbaka i Uppsala efter påsken, och vilken påsk det varit! Vi har haft strålande sol hela helgen så på påskafton satt vi ute i trädgården och åt påskbord. Himla trevligt. Har spenderat så mycket tid som möjligt utomhus så lite färg har jag fått på min bleka kroppshydda, men som vanligt syns det knappt eftersom min kära sambo antar färgen av en välstekt köttbulle så fort solen kikar fram och jag ser då ut som en Ipren i jämförelse.

Men men, nu laddar vi inför Kvalborg och Valborg, och jag gör det med en massa plugg som jag skjutit upp hela terminen. Att man aldrig lär sig att det inte blir bra när man gör så.


Strawberry fields

Så var årets första grillning avklarad, det blev hemmagjorda hamburgare! Himla gott var det, och vi slog till på jordgubbar och grädde till efterrätt! Jordgubbar skulle jag kunna leva på. Tror nog att jag ska köpa mer imorgon och frossa lite innan jag börjar jobba!

Min sambo - en tiopoängare

Mannen i mitt liv står just för tillfället i köket och diskar efter middagen. Det är en av sakerna som funkar så himla bra med vårt samboliv - att det aldrig varit nåt snack om vem som ska göra vad när det gäller de tråkiga sysslorna, utan vi delar på allt. Har förstått från andra att det inte är helt självklart att ha det så, och jag är så glad att jag har en sambo som inte är fast i nåt gammalmodigt tänk om att det är tjejen som ska göra allt det tråkiga "för det har ju alltid mamma gjort". Sen är han ju världens bästa när det gäller allt annat också, så jag kan inte önska mig mer!

Nu ska jag gå och kramas lite, och fortsätta vara så där fantastiskt lycklig som jag bara är med honom.


I just want to be there
When we're caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on it's cloak
I'm lost for words don't tell me
All I can say
I love you 'till the end





Det kan bara bli bättre

Efter en misslyckad springtur där jag gav upp efter halva och en misslyckad lunch på balkonen där vi gick in eftersom det blåste för mycket ska vi ikväll köra på ett säkert kort: god mat (pepparbiff, ungsrostade rotfrukter, bea och sallad) och mys i soffan. Kan ju inte gå fel.

Vi laddar även inför morgondagen då Lasergame står på schemat, följt av skiva hos oss!

I skrivandes stund..

En skinkstek står och puttrar på spisen, och till det blir det sås, potatis, kokta morötter, gröna ärter, broccoli och en grönsallad. Mumma vad gott det ska bli!


Om

Min profilbild

anna

RSS 2.0